Kategoriarkiv: Black Pearl

Nästa bygge – en Black Pearl



Efter sommarens paddling med Tippe kan jag konstatera att den inte blev en fullträff. Tippe blev för rank för mig. Den har liten initialstabilitet och är inte så rolig att paddla, men rolla kan den! På något sätt ändå har jag kommit att tycka om Tippe. Kanske för att det är med den jag lärt mig rolla.

Jag har vid två tillfällen provpaddlat en Black Pearl i storlek medium från Petruskajak. Den tycker jag om. Som jämförelse är Tippe  nervösare än Black Pearl.

Därför är det bestämt och beställt. Proffs ska rita, jag ska hålla mig till att bygga. Ritningen på en Black Pearl i strip kom med posten häromdagen. Byggstart blir om någon månad.

Jag tänker mig en enfärgad, målad kajak. Kanske en vit, dvs en TippeX. Det ska bli justerbar skädda, fast fotstöd och akterskott ihop med sitsen. RWO-luckor efter tidigare lärdom. Det kommer bli en utmaning att få plats att bygga. Den blir lika lång som garaget och i vinter vill jag inte bygga med porten öppen som jag gjorde med Tippe. Vi får se vad och hur det blir under byggets gång.



Bygga lätt



Denna gång tänker jag inte använda granribbor. I stället blir det ribbor av kejsarträd – Paulownia – till min kajak. Med det räknar jag med att spara in lite vikt och så blir det spännande att jobba med ett nytt träslag. Jag har skaffat 2 st skivor 2200x600x18mm som ska sågas till ribbor. Om jag räknat rätt kommer det räcka.

Sågning blir som tidigare med cirkelsågen. Denna gång har jag ett gjort ett fast anhåll som jag kan trycka skivan mot. Alla snitt blir identiska, men det tar en stund eftersom skivan måste flyttas och låsas fast mellan varje ribba. Jag bytte också till en enklare, tunnare klinga med 2,0 mm skärbredd. Min vanliga fintandade klinga till cirkelsågen skär bort 2,6 mm. Det innebär att jag får ut några fler ribbor per skiva med den tunnare klingan, och lite mindre sågspån.

Det fungerade förträffligt med jiggen. Sågen gled lätt på masonitskivan och mot laminatkanten. Den smalare klingan gjorde att jag fick ut 83 ribbor 5 mm tjocka per skiva. Jag sparade en 3 cm bred remsa av skivan som senare ska sågas till kilformade ribbor.

Just nu var det en fördel att listerna inte är längre än 2,2 m. Slangen till grovsugaren räckte för att sitta på under sågningen, så städjobbet efter sågningen var snabbt avklarat. Det blir senare en nackdel vid skrovbygget med alla skarvar som blir.

Paulownian är lätt. Den är betydligt lättare än den tätvuxna gran jag tidigare använt. Paulownian är också lite porösare än gran så det kommer kräva noggrann grundstrykning så inte den mindre trävikten ersätts av mer epoxi. Tippe vägde in på 15,6 kg när den var helt klar. Min Black Pearl ska definitivt bli lättare.

Förberedelser

Nu när ribborna är sågade är det dags för nästa steg. Det är dags att göra spantmallar, innerstävar och några askribbor till ytterstävar.

Jag har letat lite i gömmorna, hittade till slut tillräckligt många hyllplan från den gamla köksinredningen. Ritpapper på rulle är alldeles utmärkt!

På hyllplanen spraylimmar jag spantritningarna som jag kalkerat av. Ritningen tejpas fast i överkant så tejpen funkar som gångjärn, sedan får pappret en dusch med lim och vikes sedan ner mot skivan. Det blir minst kladdigt så.

Nu tänker jag lite på placering av spanten på skivorna så det jag sågar bort kan användas till vaggor för skrovet lite längre fram. Vaggorna sågade jag till med en gång när jag ändå höll på.

Innerstävar är bara raka bitar, de ska till största delen borras bort så småningom. Askribborna till ytterstävarna gjorde jag knappt 4 mm tjocka så de är lätta att böja utan basning.

Nu är allt trä sågat, inklusive de triangelformade ribborna till insida skrov. Mall till sittbrunn återanvänds från tidigare bygge.

Jag tänker använda ribbor i fullängd till reling och köl. Dvs skarvning! Det fick bli en enkel jigg för att såga snedlaskar med hjälp av ryggsågen. Jag provade först med en jigg till bandslipen, men det är enklare, snabbare och tystare att få bra snitt med sågen.

Skrov

Nu är bygget igång. Byggbordet togs fram och skruvades ihop. Det fick förlängas en bit. För att få plats står nu bordet diagonalt i garaget. Det är inte optimalt men så lär det vara ett bra tag framöver.

Bordet justerades i våg med hjälp av korslasern och en kloss, precis som vid Frejabygget. Extra stödben i ändarna så det blir helt stumt. Sedan skarvning av lite ribbor. Det blir två i fullängd på varje sida till relingen och så en kölribba till att börja med. Sedan skarvar jag allt eftersom.

Montering och justering av spantmallarna gjordes med hjälp av vinkelhake och vattenpass. Bordet är ju rakt o plant. Men jag hade ändå korslasern uppställd och inrattad på konstruktionsvattenlinjen och centerlinjen. Det blir liksom en visuell bekräftelse mall efter mall på att allt är rakt.

Lite pyssel var det att få till innerstävarna bra. Först passa in i höjd och längd. Därefter anslutning mot kölribba. Här är det provpassning i aktern på gång.

Sedan fasa kanten med putshyveln så ribborna ansluter bra innan fastsättning och ihoplimning med kölribban. Som synes i bilden ovan har jag tillfälligt häftat ribbor längs relingslinjen på spantmallarna. Jag började göra så redan när jag bygge min Frej. Det underlättar väsentligt för att få relingsribban rätt och i våg.

Jag provar med att limma ihop ribborna med vitlim allt eftersom. Vi får se hur det går. De är inte profilfrästa men det är mest plana ytor så ribborna ligger ändå kloss an varandra. Det är fören som syns här:

Skälet till denna limning är att undvika limning med epoxi. Paulownian är lite porös så om jag häftar och sedan slabbar på epoxi för limning misstänker jag att det kommer suga in mer epoxi än jag önskar.

Med klämmor, tejp och små hjälpande klossar limmar jag ribba för ribba. Häftklammer bara till första relingsribban och kölribban så de sitter på plats.

Det tar längre tid att limma än att häfta. Skarving tar också en stund, men det blir inget spill alls. Jag slipper ett epoximoment och kajaken ska i sjön till våren, så jag har gott om tid.

Skrov limmat

Så sakteliga växer skrovet fram. Det behövs tillräckligt med material i vinkeln mellan sida och botten så det går att runda kanten. Ritningen föreslår att man antingen vinklar en ribba eller spacklar epoxihålkäl på insidan. Det gjorde inte jag, istället lät jag sidoribban gå förbi slaget en bit. På insidan limmades en trekantlist.

Sedan hyvlades kanten ner. Det var lite pyssligt att få till rätt rundning i längsled men när det var klart kan bottenribborna läggas ut över slaget och hyvlas till passning.

För att hyvla med rätt lutning för en tajt passning använde jag en styrribba som hjälpte mig luta hyveln i rätt vinkel.

Sedan var det dags för de knepiga ribborna, de som är närmast kölribban. Det är mycket passning med dem, särkilt när det ska finnas pressytor för vitlimmet i för och akter.

Efter ett tag var de på plats och bottenribborna kunde läggas. Bottenribborna är enkla att få dit eftersom de ligger slätt. Det räcker med tejp för att hålla press i ändarna medans limmet torkar. Kanten hyvlas på ett ungefär allt eftersom. Nästan klart:

Den första limtuben, som står upp och ner i bilden ovan, är tom. Den räckte nästan till hela skrovet. Sågjiggen för snedlaskarna syns också, jag skruvade fast den i änden på byggbordet.

De sista ribborna har nu limmats. Här är skrovet från aktern:

Och från fören syns hur skarpt slaget är innan rundning:

Ribborna kommer räcka. Jag har gjort slut på knappt hälften av ribborna nu. Paulownian är lätt att jobba med. Porös, enkel att bryta av, men stark i längsled så det ska nog bli bra. Paulowniaskivorna var stavlimmade, några ribbor var det för dåligt trä i så några få meter ribbor behövde kasseras.

Nu ska det bli slipning och limning av ytterstävar.

Slip och ytterstävar

Nästa moment är slipning. Detta är första gången jag slipar ett skrov som inte är dränkt i epoxi. Helt klart angenämt. Slipningen gick fort. Mestadels med slipbrädan. Men jag hade inte fått ribborna slätt på ett par ställen så där fick bandslipen hjälpa till lite. Försiktigt förstås, papper med korn 120 tar bra det med i en bandslip.

För att slipa kanten rund gjorde jag ett enkelt verktyg så sandpappret hade bra rundning. Först ett par drag med hyveln på kanten för att få bort det mesta, och sedan slip med verktyget för mjuk rundning. Det syns på sandpappret i bilden var det tar mest.

Ytterstävarna blev två ribbor ask. Här är en bild på limning av innersta ribban. Vitlim denna gång. Funkar bra när ytorna är helt släta. Det fanns inga ojämnheter denna gång. Återigen kom sickeln till användning. Skrapade stäven med sickelns kortsida liggande nästan platt, dvs plant o skarpt ända ut i kanten.

Ytterstävarna hyvlades först och slipades sedan runda. För att få dem helt jämna med skrovet fungerade sickeln alldeles utmärkt. Till sist slipde jag av skrovet med excenterslipen, först 80-papper och sedan 120-papper. Nu är det inte många öppna porer i träet kvar.

De få spillbitarna som fanns från skrovbygget sågades i korta bitar och användes till sittbrunnssargen. Jag gör sargen i trä denna gång. Här är det häftat. Jag la en sträng smältlim ovanpå och justerade medans limmet var varmt så ribborna ligger slätt. Här blir det limning med epoxi så småningom.

Dags för plastjobb!

Utsida skrov

Plastprylarna plockades fram. Det var en del epoxi och glasfiber kvar efter Tippebygget. Det räcker i alla fall till utsida skrov.

Först grundning. Jag var orolig att ytan skulle suga extra mycket epoxi vid strykning men så var det inte riktigt. 90 g epoxi utstruken med gummiskrapa räckte till hela skrovet. Först var hela kajaken blank överallt. Efter en stund hade epoxin sugits in och en fläckigare, randigare och flammigare kajak har inte tidigare beskådats i mitt garage. Kom av mig så jag missade att ta en bild.

När grundningen härdat drog jag snabbt av ytan med sickeln och ett fint sandpapper. Det fanns plast i ytan överallt även om det bitvis inte såg så ut. Det fick därför räcka med en grundstrykning.

På med glasfiberväv, jag snålar inte på utsidan så det blir den vanliga, twill 163 g/m3 och ett extra lager på stävarna. Här syns hur träets ådring verkligen lurar ögat och får kajaken att bitvis se knölig och ojämn ut:

Paulownian ändrade markant färg när epoxin kom på, särskilt tydligt blev bitar där min skarv och träskivans skarv hamnade nära varandra. Här en ljus bit:

Och en mörk bit:

Helt klart är att om man tänker sig en klarlackad kajak i Paulownia behöver man sortera och välja ribbor noga så man får ett harmoniskt utseende. Jag ska täckmåla så för mig spelar det ingen roll.

Man behöver också hålla koll på vitlimmet. Om man har för mycket vitlim, eller en spilld droppe som sugits in så syns det. Det blir en ljus fläck, så här:

Jag har inte helt bestämt mig för kulör på kajaken, så därför har jag inget pigment i epoxin denna gång. Nu låter jag det härda ordentligt. Det gick inte åt mer epoxi än på mina tidigare byggen så grundningen verkar räcka. Därefter ska epoxilager 2 och 3 på. När lager 2 lagts brukar luftbubblor, om det finns några, synas bra.

Insida skrov

Utsidan blev klar. Andra och tredje epoxilagret lades på utsidan utan överraskningar. Inga luftblåsor att fixa.

Jag lossade och vände skrovet. Insidan var i stort sett slät. Mest droppar av vitlim här och var. Så här såg det ut innan slipning:

Innerstävarna ska bort. Det blir enklare att lägga väven då tycker jag. Borra först:

Sedan fixa till med ett stämjärn:

När merparten av innerstävarna tagits bort var det slipdags. Excenterslipen fick jobba. Jag använde också sickeln en del, särskilt till att runda den kilformade ribban i slaget. Svårare att sickla Paulownia än gran. Med gran blir det tunna fina spån som tovar ihop sig till träull. Att sickla Paulownia flisar mer och lämnar efter sig en kornig hög, nästan lite sandaktig.

När jag var nöjd med slipningen var det dags för nästa förstärkning. Jag limmade dit en fasad ribba (triangel i tvärsnitt) insida längs hela relingen. Det ger tillräcklig slipmån senare då överkanten, särskilt vid akterdäck, ska rundas.

För att få så slät övergång som möjligt mellan fasad ribba och skrov sicklade jag kanten innan epoxigrundningen av hela insidan. Sedan la jag en mycket tunn sträng förtjockad epoxi vid alla övergångar från fasad ribba till skrov, dvs reling och slag. Epoxin sicklades därefter jämn. Sedan var det dags för glasfiber.

Det fungerar bra med klädnypor för att hålla väven på plats när den läggs ut och klipps till. Klädnyporna tar jag bort när jag plastar allt eftersom jag närmar mig med epoxin. Jag provar med en något tunnare och tätare på väv insidan, 110g/m3.

Jag upplevde det svårare att dra hårt med gummiskrapan på den tunnare väven, den vill gärna följa med mer än vad den tjockare gör. Det tog en stund men efter ett tag, och många blandningar med epoxi, så satt väven fast överallt.

Jag har lärt mig att hellre blanda några gånger extra och mindre mängder så jag inte riskerar att epoxin börjar sega innan den är utstruken. Efter ett tag blir gummiskrapan klistrig den med så då byter jag både den och handskar vid nästa blandning.

Efter härdning är det dags att skära rent:

Det som ser ut som översta ribban mot relingskanten är den fasade ribban. Om man tittar noga kan man se lite ljusare partier här och var i skarv mot underliggande ribba. Det är den förtjockade epoxin som fyllt ut lite ojämnheter.

Några skarvar och lite skavanker behövde fixas till innan den andra epoxistrykningen. Några få luftblåsor blev det, de tar jag hand om senare.

Jobbet med att ta bort innerstävarna är värt mödan. Bara pyttelite förtjockad epoxi behövdes för att jämna av. Så här bra blev det efter glasning:

Passade också på att lägga ett lager glas utsida sarg så den säkert håller ihop. Lite masketingstejp ser till att väven hålls på plats.

Bygga däck

Det fungerade bra att limma ribborna till skrovet med vitlim så jag gör däcket på samma sätt. Men först ska sittbrunnen passas in. Jag använde sittbrunnssargen för att måtta och rita lite kontrollinjer.

Sedan var det dags för ribborna. Jag började med ett antal i fullängd för att få mjuk böj längs relingen och bra övergång från fördäck till akterdäck förbi utsida sarg.

Träregeln markerar och håller emot där jag vill ha däcket helt plant precis bakom sittbrunnen. Plywoodbitarna jag sågade till är bra att lägga ribban i när lim ska strykas på.

Ribborna på fördäcket hyvlas lite på kanten så ribborna ligger dikt mot varann så vitlimmet biter bra. Det går åt en hel del tejp, men det funkar bra. Det blir bra tryck.

När det var några få ribbor kvar släppte däcket från två av mallarna närmast framför sittbrunnen. Det blev lite mer spänn i ribborna än vad lite spillt vitlim håller emot. Det finns ju inga klammer som håller ner ribborna mot mallarna. Jag fick ta några spännband till hjälp så blev det ordning igen. Här fattas sista ribban i däcket:

När sista ribban var limmad hade jag 38 bra ribbor kvar på hyllan. Dvs de två Paulowniaskivorna räckte gott och väl. Lite beror det på i stort sett obefintligt spill då jag byggde skrovet. Lite mer spill blev det vid däcksbygget för där behövde jag inte skarva så mycket. Två flaskor vitlim a 300 ml räckte precis till all limning.

Sedan var det slipning. Minst sagt enkelt. Nästan alla ribbor i nivå från början. Det blev slipning med bräda, först korn 40 och sedan korn 80. Därefer några varv med excenterslipen, korn 80 och korn 120. Efter några få timmars slipning var jag nöjd, det ser ganska ok ut:

Det blev inte lika vackert när epoxigrundningen kom på. Minsta sagt en orolig yta. Tur att jag redan från början bestämt mig för att täckmåla.

Glasfiber härnäst. Inget märkvärdigt, ett lager av den vanliga 163 g/m2 väven. Sedan valde jag att ta upp hålet för sittbrunnen och limma fast sargen. Jag gjorde det för att få mer som håller ihop däcket så det inte bryts av på mitten när jag vänder på det.

Däcksdetaljer

Nästa steg är alla detaljer på däcket. Det är sittbrunnssargen, luckförsänkning, linbeslag, förstärkningar och så förstås slipning och glasfiber insida däck.

Först tog jag mig an sittbrunnssargen. Den blir 18 mm hög i bakkant och 20 mm framkant. Det är måtten som slutligen blev på Tippe och det fungerade bra till både kapell och tuilik.

Först passad i höjd och slipad till mjuk rundning.

Vitlim även här som synes ovan. På med en fläns och press i någon timme. Jag la några träklossar under flänsen i akterkant så den höll sig parallell med däcket.

Därefter renfräst på insidan med handöverfräsen. Strykmåttet inställt på 24 mm, ritat och sedan sågat flänsen med handsåg. Min japansåg med mjukt blad fungerar bra till sådan sågning.

Innan jag snyggade till det sista på sargen vändes däcket. Nu blev det en stund slipning av insida däck. Inte så noga. Slätt utan nivåskillnader men med lite repor kvar, men det gör inget.

En tunn epoxisträng längs den kvarvarande uppstående sargkanten lades för att fylla lite glipor mellan sarg och däck. Praktiskt att ha en kant så den förtjockde epoxin hamnar rätt. Sargkanten rensågad och nerslipad efter det härdat. Då blev det en helt slät övergång mellan däck och sarg utan några ojämnheter.

Slutligen runda av alla kanter och även överkant fläns. Därefter var stommen till sarg och fläns klar för alla lager glas som ska på.

Hålet till akterluckan härnäst. Det blir RWO-luckor. Jag försänker inte akterluckan men jag sätter en förstärkningsring i 4 mm plywood. Ringen fräste jag ur med handöverfräsen, kom ihåg att spara centrumhålet denna gång, det gör inpassningen lätt. Här ligger ringen ovanpå däcket:

Ringen limmades fast den med med vitlim och sedan fräste jag upp hålet. Tyvärr blev det alldeles för tajt. Att kanten ska förseglas med epoxi kom jag på för sent, så jag fick ta upp hålet lite. Med en sliprulle i borrmaskinen gjordes det.

När luckhålet var klart fick däcket en grundstrykning med epoxi.

Främre luckan ska försänkas. En skål behövs. Den gör jag i glasfiber och kolfiber. Först en plugg. Denna gång i cellplast xps300. Lite lättare att jobba med än den xps200 jag använt tidigare.

Jag fasar kanten i ca 40 graders vinkel. Tycker försänkningen blir snygg så. Det är inte mycket försänkning som ska till så drällpipar behövs inte denna gång.

Sedan laminering, 4 lager glas och ett lager kolfiber blev det. Provade att lägga en bit peel-ply underst, sedan ett lager glasfiber. Därefter kolfibern. Efterföljande lager glas är lätta att lägga, man ser tack vare kolfibern att det är genomvätt med epoxi.

I samma veva la jag också glasfiber insida däck. Kilarna jag klippte bort när utsidan laminerades räckte. Jag klippte jack i glasfibern vid sittbrunnen så den lägger sig bra ned mot kanten. Men jag laminerar inte ner flikarna. Det försökte jag göra på mitt första bygge, det blir inte bra. Istället ska jag lägga remsor som jag klippt diagonalt över väven. De är mycket följsamma och lätta att lägga snyggt utan särkilt många skarvar.

Jag laminerade ett lager på insidan, sedan tog det stopp. All epoxi jag hittils använt är resterna jag hade över från tidigare byggen. Resterna tog nu slut så nu måste jag skaffa mer epoxi innan jag kan fortsätta.