Månadsarkiv: november 2018

Andra smörjningen

Lite jobb per kväll har det blivit allt eftersom epoxin härdat.

Efter ett dygn hade lamineringen härdat hyfsat. Relingskanten skars ren och sickeln kom fram. Jag sicklade väck lite trådar och ojämnheter innan jag gick på den långa kanten längs kölförstärkningen. Det är inte läge att slipa ännu, inte tillräckligt härdat, slippappret kletar igen.

I aktern skar jag glasfibern längs akterstäven när jag laminerade så den bara slutade längs sidan, inget omlott runt akterstäven. Det var bra. I fören lät jag kölförstärkningen fortsätta hela vägen. Lite klippt för att vika runt. Det var inte smart.

Det blev till att sickla rent. Här ser det redan bättre ut:

Att tålamodet tröt vid lamineringen så stävförstärkningarna fick vänta berodde på att jag klippt bitarna fel. Nu är nya bitar klippta, diagonalt över väven så de går att forma. Två till aktern, och en längre till fören. I bilden nedan syns också hur jag gör när jag skärper sickeln. Fil och litet skruvsrycke som håller fast så man kan dra några kraftfulla drag med filen. Skarpt blir det fort då.

Därefter fick det härda ett dygn till innan hela ytan slipades lätt med excenterslipen och handkloss, korn 120. En lätt slipning utan att gå ner i väven blev det. Sedan torkade jag av med en ren trasa fuktad med ljummet vatten.

Andra epoxistrykningen gjorde jag med pensel och gummiskrapa. Dutta ut epoxipölar med penseln, stryk ut med gummiskrapan och sedan jämna efter med penseln tycker jag funkar bra. Det är ganska enkelt att känna med penseln om det är mycket eller lite epoxi på ytan.

Stävförstärkningarna kom också på plats. Dubbla lager på en gång runt akterstäven, och ett lager till på förstäven. Nu blev det bra. Här är andra strykningen precis klar:

Nu ska det få härda till helgen. Då ska det bli lite puts på stävarna, sickla bort lite rinn och sedan ska skrovet vändas. Tredje strykningen utsida gör jag när skrov och däck limmats ihop. Dvs någongång nästa år…

Glasfiber

Kung Bore tog en sväng förbi och ruckade mina söndagsplaner lite grann. Minus sju hade jag inte räknat med. Det gjorde det för svalt i garaget för så mycket värme hade jag inte satt på. Det blev till att vrida upp värmen på morgonkvisten och vänta.

Gårdagens spackling med epoxi hade i alla fall härdat. Det hade runnit lite mer men inte för mycket. Efter några drag med sickeln var det slätt och fint. Gropen var borta och stäven hel.

Mitt på dagen kunde jag börja med glasfiberjobbet. En snabb avslipning först så det inte var något vasst kvar som väven fastnar i. Först rulla ut väven, 163g/m2 twill kör jag med.

Sedan släta ut den, men start på mitten och arbeta sig ut mot kanterna lite diagonalt. Klippa rent och än en gång förundras hur följsam väven är. Den tar sin lilla stund att lägga ut, klippa och släta till, men rätt vad det är ser det ut så här:
Och så här:

Lite av det som klipptes bort använder jag redan nu. Det ska bli en remsa drygt 10cm bred som kölförstärkning. Jag gör remsan i hela kajaken längd. Att skarva är bara trassligt så det undviker jag gärna. Några småbitar förbereds till stävarna på samma gång. Bäst att förbereda innan epoxijobbet. Glasfibertrådar är eländigt eländiga.

Senare på eftermiddagen var det varmt så plastjobbet kunde påbörjas. Började med att skruva ned värmen igen så det svalnar lite under härdningen. Det blev kladdigt rätt fort så det blev bara en bild. Bilden visar hur det kan se ut där man precis håller på. Den väv som inte vätts med epoxi ännu vill gärna bubbla till sig. Det gör inget så länge man metodiskt väter uppifrån från den del av väven som är våt. Dvs jobba sig snett ner mot vänster i bilden.

När ett lager glasfiber var på plats lade jag dit kölförstärkningen vått-i-vått. Den blev nästan osynlig med en gång.

Sedan fick det räcka för idag. Det blev ovanligt kladdigt denna gång, epoxin rann och jag drällde en massa. Tar det som ett tecken på att det var varmt nog. Tur att jag har ett tätt skydd på golvet. Epoxiåtgången blev 3x140g, 120g och 50g. Jag hade inte tålamod att också göra stävförstärkningarna klara idag. Det får härda först så tar jag förstärkningarna i veckan.

En inspektion lite senare på kvällen bådar gott. Lite svalare i garaget, inga luftblåsor synliga ännu och kanten vid relingsribban verkar ha blivit ordenligt genomvätt.

Grundat

Nästa moment, att grunda skrovet med epoxi är nu utfört. Jag häller en skvätt mitt på botten och drar ut epoxin med gummiskrapan. Det går fort. Några kvarvarande klammerhål fick en extra omgång med penseln, det syns som lite blankare fläckar i bilden nedan. Denna gång gick det inte åt alls mycket epoxi, ca 70g.

Jag blandade 100 g för att få över lite att spackla med. Det är fadäsen med ytterstäven i fören och en liten grop efter ett klammerben som jag behövde fixa. Efter ca 2,5 timmar var epoxin i muggen lite lagom seg. Ett lager spacklades på i fören och över gropen. Om rinnet som syns i bilden nedan stannar där det är kommer gropen vara fylld. Hoppas det funkar, det är första gången jag spacklar med ren epoxi. Det som är för mycket tar jag bort med sickeln när det härdat.

Färdigslipat

Nu får skrovets utsida duga. Det är mycket mer noggrann slipning på denna kajak än på de tidigare. Jag vet inte om sommarens byte av belysningen i garaget var bra eller dåligt. Nu lyser 4 LED-armaturer och avslöjar betydligt mer än de tidigare två gamla lysrörsarmaturer jag hade.

Hur som helst. Det blev en runda med 80-papper på slipbrädan för att få väck repor från 40-pappret. Därefter övergick jag till excenterslipen. Först 120-papper och sedan ett varv med 180-papper. Svårt att avgöra om det gör någon skillnad med 180-pappret, eller om det räcker med 120-papper. Får se hur det ser ut när det lamineras.

Efter maskinslipningen syntes flera repor eftersom den effektivt suger bort allt slipdamm som tidigare dolt lite repor. Dvs det blev en runda till med slipbrädan på några ställen och därefter maskinslipen innan jag var nöjd.

Jag avslutade med slipkloss för att runda stävarna. Sedan hade jag missat whiskyn när sista ribban i skrovet lades på plats så det tog jag igen nu.

Plastjobb blir det i helgen som kommer.

Är det runt?

Jag har funderat på hur man kan avgöra om man slipat bort all kantighet på skrovet. Dvs om alla ribborna är lagom runda utan att åsar eller plana partier är kvar.

Man kan, med varierande framgång, känna sig fram med händerna. Jag har gjort så på mina tidigare med hyfsat resultat. Det är en färdighet som man precis som allt annat över upp med tiden. Åsar känner jag lättare än plana partier. Lite i efterhand, när det är för sent, upptäcker man en ås eller ett plant parti.

Men, här är en tanke som jag nu provat. När man kontrollerar om en slipskiva slipar vinkelrätt mot någon yta drar man ett streck och kollar sedan efter en slippassage var strecket är borta och var det är kvar. Detta är välbekant för de som t ex slipar bandyskridskor. Dra ett streck med tuschpennan på skenans åkyta. Sätt skridskon i jiggen. Kör av mot slipskivan en gång. Kolla strecket. Är det helt borta så är slipskivan ok, i annat fall behöver den rensas eller justeras.

Omsatt till kajaksliperi i teorin, dra ett tunt blyertsstreck tvärs över de ribbor där rundningen ska kontrolleras. Slipa ett pass men långbrädan. Om strecket är borta då är det runt. Om strecket bitvis är kvar, då har man slipat på åsar och strecket visar plana partier. Mer slipning behövs då.

Dags för praktiska prov. På ett område där det var en tydlig ås drog jag två linjer tvärs ribborna och en linje parallellt där åsen är högst.

Därefter, efter bästa förmåga, slipade med långa drag med slipbrädan lika mycket över hela ytan. Resultatet, jo strecken försvann på åsen och blev svagt kvar i “ändarna”.

Så teorin funkar, men det blev inte fler streck bortslipade. Eventuellt kvarvarande åsar och plana partier får vara kvar. I stället blev det ett varv till med korn 40 för att få bort de skavanker jag tidigare markerat och de åsar jag känner med händerna.

Hur gör man egentligen för att slipa något kantigt till en jämn rundning? Den långa slipbrädan tar mycket. För att den ska ta det sista är det frestande att låta den jobba lite diagonalt över ribborna, men då kommer det bli sliprepor och de är inte roliga de heller.

Not.
För att se symmetri kan man använda en korslaser. Niglaskajak visar hur.

Slipning

Nu är första slippasset gjort. Hela skrovets yta är befriad från epoxi. Jag tog väck resten med bandslipen, det mesta epoxin var ju redan borta från tidigare arbetspass. Gjorde naturligtvis några nya förtretliga repor också.

Jag gick därefter över skrovet med slipbräda, korn 40 på slippappret. En halva i taget. Ribborna låg bra så det handlade mest om att få bort kantigheten så skrovet blir runt och mjukt. Några få svackor fick förstås slipas bort.
Skrov Frej slipat
Efter att hela skrovet slipats plockade jag fram en handlampa. Med hjälp av släpljuset från lampan avslöjades många små defekter, kvarvarande spår från bandslipen och någon repa här och var när slipbrädan levt sitt eget liv lite på tvärs. Dessa skavanker kommer jag åtgärda innan jag byter till korn 80 på slippappret.

Det visade sig att jag snålat för mycket med epoxin då jag limmade ytterstäven i fören. Det blir till att fylla i samtidigt som jag grundstryker.

I aktern blev limningen bra. Både för och akterstäv ska rundas. Men det tar jag när övrig slipning är klar.

Ytterstävar

Snart slipdags, men först ska ytterstävarna dit. Några kortare stunder kvällstid i veckan har det blivit. Började med en snabb avslipning med bandslipen på de stora ytorna för att få bort det mesta av epoxin. Närmare stävarna fegade jag och använde excenterslipen. Det är alltför lätt att göra djupa spår med bandslipen. Korn 40 på pappret river bra.

Därefter slipning så att ytterstävarna kan limmas på plats. Jag använder först bandslipen och sedan vanlig slipkloss för att få rätt form på stävarna. Till mina maskiner kopplar jag in grovsugaren så fort det går. Nu när jag slipar har jag en påse i grovsugaren, då blir det inte särskilt mycket damm i luften. Men, andningsmasken åker alltid på. Om du inte har en riktig mask – skaffa en, det kommer du inte ångra.
Kajak Frej skrov grovslipat
Ytterstävarna är av ask. I aktern har jag sågat ett knä som ska passas in och limmas. I fören behöver jag basa ribborna. Visserligen är ask seg och böjbar, men inte riktigt så mycket som behövs. Askribborna är 4 mm tjocka.

Det är två ribbor som ska basas. Jag har fortfarande inget lämpligt rör eller baslåda. Men eftersom det bara är ca 40 cm längd som ska böjas och två ribbor duger faktiskt traktörpannan.

Ångar ribborna en god stund, därefter ut i garaget och spänna in dem. Medans jag spänner in så fuktar jag med trasa och värmer med värmepistol. Det funkar. Ribborna får torka i spänn något dygn innan de limmas fast.
Kajak Frej ytterstävar torkar

När det torkat fortsatte jag med limning. Först en liten skvätt ren epoxi för att grunda ändträ i stävarna. Kvällen därefter limning med epoxi blandad med slipdamm. Skruv och spännband för att hålla allt på plats. Akter:

Små träklossar i fören så det blir ordentligt tryck. För:

Passade också på och fylla i några glipor och skruvhål i skrovet på samma gång tills blandningen tog slut. 50g epoxi denna gång.

Klammerstrul

Borttagning av klammer. Tycker det är enklast när epoxin inte är stenhård utan fortfarande lite seg. Det började bra. Att dra ett drag med penseln längs klammern vid limning var smart. Väldigt mycket enklare att komma under klammern med verktyget när den inte badar i epoxi.

När jag var nästan klar började eländet. Flera klammrar gick av och endast små korta stiftändar stack upp. Det har inte hänt förrut. Men jag har ett annat fabrikat på klammer denna gång, måste vara det. Efter lite lirkande och skrapande fick jag upp alla utom två i fören. De satt hårt i plywooden under och ville inte alls lossna.

Efter flera olika fruktlösa försök med tång, stämjärn och värme så fick det bli operation. Först bara att få väck stiftresterna. Vill inte låta de vara kvar och riskera framtida rostbruna fläckar, knepigt att slipa också om de är kvar. Det blev att karva upp så jag kom åt med tång.

Lossade gjorde de till slut, men snyggt blev det inte. Det blev till att ta bort en större bit och lägga i en ny. Vitlim utblandat med slipdamm i sneskarven så blir det nog bra när det slipats till. Åter på banan.

Limning skrov

Då har det limmats. Allt material för plastning är framtaget. Ett bord för det som behövs för kommande plastarbete är riggat. Nya batterier i vågen kom jag ihåg, eländigt när de tar slut när man är mitt uppe i kladdet, tro mig, jag har provat.

Fusklappen för blandning av härdare och epoxi sitter uppe. Den är bra att ha, det där med att räkna är ibland svårt, särskilt om man måste fylla på extra av någon del för att jag hällt i för mycket.

Skyddshandskar och skyddsglasögon på. Jag limmar först med ren epoxi. När det torkat och alla klammer och skruvar är borttagna kommer jag gå över skrovet en gång till. Då med epoxi utblandat med slipdamm för att fylla i där det behövs. Mina tidigare erfarenheter är att det är lätt att fuska med limningen nära relingen så där går jag över med epoxi en extra gång för säkerhets skull.

Jag var skeptisk till dunkarna för epoxi och härdare. Hur tusan ska jag hälla ut delar av gram ur dessa kan man undra. Men med bara lite övning har det tidigare gått förvånansvärt bra. Varken spill eller feldosering hände särskilt ofta på tidigare byggen. Vi får se hur det blir denna gång. Nu är dunkarna fulla och lite rann det efter.

Epoxin arbetas in med pensel, använder också gummiskrapan så merparten av epoxin hamnar i springorna och inte ovanpå – vill inte lägga onödig kraft på att slipa bort sådant som inte borde vara där. För att inte dränka klammern i epoxi drar jag allt eftersom penseln längs klammern. Hoppas det blir lättare att få bort dem när de inte gömmer sig i härdad epoxi.

Det ser lovande ut, spännande att kontrollera när det härdat.

Tänker försöka hålla ordning på epoxiåtgången för varje moment. Denna gång blev det tre blandningar med ca 125g, 140g och 125g. Det räckte precis, inte en droppe över.

Skrov färdigribbat

Lite pilljobb med de sista ribborna några kvällar i veckan och så blev skrovet klart. Jag provade att hyvla det sista till rätt kilform. Det blir så lång kil så jag tycker det är svårt att såga den med ryggsågen.

Jag är nöjd med resulatet. Det blev mycket tätare mellan ribborna denna gång. Det är bara ett fåtal ställen där jag kommer behöva blanda epoxin med slipdamm för att det ska limma bra.

Just nu är det dammfritt så jag behöver tyvärr tillverka lite slipdamm inför limningen. Det gör jag med bandslipen, det går fort. Små ribbstumpar att slipa ner finns det ju gott om.

Det som återstår innan limning är att se över alla ribbor så det är så lite nivåskillad det bara går.

Glasfiber, kolfiber, epoxi, skyddshandskar och lite annat är beställt och ska hämtas imorgon. Handlar detta från Carbix, behändigt att de har sitt lager i Nol, nära och bra. Jag kör med Nils Malmgrens lamineringepoxi, NM275, den har funkat bra tidigare byggen.