Ihoplimmad

Nu har kajaken blivit ihoplimmad. Jag fick lite oväntade bekymmer, tejpen jag använde för att hålla ihop det hela under limningen släppte på några ställen.

Det blev till att såga upp en bit och limma om. När det var gjort rundades ytterkanterna och därefter två remsor glasfiber över skarven. Här är skarven skrapad och slipad en gång.

Det är mycket skvättande med epoxi, det går inte åt särskilt mycket för att jämna av skarvarna, men det behövs många strykningar. Här har jag slipat skrovet, strukit epoxi på kanter och några svackor.

Det behövs någon ytterligare strykning på kanterna utsides innan jag tar mig an insidan. Att snygga till och förstärka efter ihoplimning är nog det moment jag tycker är tråkigast. Det har gått lite trögt ett tag.

Färg är inköpt, kajaken ska bli mest gul och lite orange med svarta detaljer!

Mera insida

Att insida däck är klart betyder att pysslet insida skrov är det som är kvar innan ihoplimning. För min del är det en skädda, en sits, och ett skott kombinerat med fotstöd som ska på plats.

Jag började från aktern, skäddan först. Det råder delade meningar om en skädda verkligen behövs på en Black Pearl. Men jag vill ha en så det blir så. En kajaksportskädda blir det. Först håltagning, träytorna i hålet grundas med en epoxistrykning, sedan en plugg som håller skäddaboxen i rätt bredd och position.

Nederdelen av pluggen passar precis i hålet i skrovet. På så sätt hamnar boxen rakt. Här är det provpassning och inriktning.

Jag har ruggat upp nederdelen av boxen ordentligt så epoxin biter bra. Boxen limmar jag fast i underkant genom att lägga en sträng förtjockad epoxi mot pluggen. Sedan trycker jag ner plugg o skädda. Epoxin trycks då ut mot plugg och skrov. Det blir lagom till en liten hålkäl mot skrovet och epoxin mot pluggen letar sig ner och blir en fin slät kant. Utsida box mot insida skrov lägger jag några lager glasfiberremsor.

Det är inte mycket luft mellan undersida däck och översida skäddabox så jag sätter fast ett stöd i däcket denna gång.

Sedan akterluckan. Jag tänker skruva fast den. För att inte få in fukt i träkärnan gör jag skruvhålen i plast. Först borra ut hålen:

Sedan plastfyllning:

Nu kan jag borra upp skruvhål i plasten, träet är väl skyddat. Kanske till och med göra gängor i plasten, jag tror jag har lämplig gängtapp någonstans. Forsätter frammåt, dags att göra klar utsida sarg. Det blir ett lager glas och ett finishlager kolfiber. Glasfibern färgar jag svart så eventuella glipor i kolfibern inte syns.

Yttre kolfibern är ordentligt tejpad och jackad i kanterna. På så sätt glider väven inte isär men går ändå att lägga hyfsat snyggt. Här har det härdat och jag ska precis skära rent.

Med sitsen genar jag lite. Tidigare har jag gjort sitsten själv. Denna gång blir det en färdig från Petrus Kajak. Jag satt riktigt bra i den BP från Petrus jag provpaddlade. Sitsen passade nästan perfekt med en gång, här är den bara ditlagd:

Lite passningsjobb för att justera yttermåtten, och därefter fastlimmad i däcket.


När sisten satt fast la jag några glasfiberremsor också.

Med sitsen inpassad gick det att mäta och prova ut positionen för främre skottet. Jag gör en pappmall först:

Skottet gör jag i cellplast, en 15 mm tjock skiva sågades ut. Ett lager glasfiber på var sida och en förstärkning i tunn plywood limmas på.

Skottet sätter jag på plats i skrovet. Laminerar fast det med förtjockad epoxi och dubbla glasfiberremsor. Efter ihoplimning av kajaken kommer jag lägga remsor ovankant skott mot däck så det blir starkt och garanterat tätt.

Till sist ska skruvhålen för alla spantmallar lagas. Skruvhålen har funnits sedan de borrades innan skrovet lossades från mallarna för första gången. Med hjälp av de har jag hela tiden kunnat ta väck och återmontera spantmallarna på exakt rätt plats många gånger. Men nu ska de fyllas igen, enkelt och utan luftblåsor med tandpetare doppade i epoxi.

Däcksdetaljer fortsättning

Med främre luckskålen på plats fortsatte jag med att först förstärka akterdäcket. Två tjusigt blå förstärkningar i cellplast inbäddade i tre lager glasfiber. Det är triangelformen på cellplasten som gör det hela mycket stumt.

Denna gång hoppade jag över kolfibern. Jag har fått lära mig att vid handlaminering bidrar kolfiber oftast mer med utseende än styrka och jag tänker inte titta in så långt under däck. I bilden syns också de två lagren glasfiber insida däck vid sittbrunnen runt över sarg.

Därefter hålkäl mellan sarg och fläns. Sedan slipning och förstärkning med två lager glasfiber utsida sarg. Jag lägger glasfibern 3 till 5 cm ut på däck. Enklast att göra en halva i taget med några timmars härdning mellan. Då lossnar inte remsorna av egentyngden när däcket vänds.

Med remsor klippta på diagonalen och däcket upphängt på sidan går det ganska bra. Bara lite trångt att komma åt i akterkant.

Härnäst blir det linbeslagen. Precis som på mina andra kajaker blir det en gjuten kanal. Lätta att göra och starka. Med hjälp av en mall markeras hålen med en borr.

Med mallen slipper jag en massa mätande. På med lite tejp i linje med en ribba, mät ut centrum eller hålkant. På med mallen. Två tryck med borren, bort med mallen och sedan borra. En kloss på undersidan som mothåll undviker fläkning.

Sedan lite försänkning från insidan. Ca 2 mm ner i trät gjorde jag försänkningen. Jag tänker att där kommer plast fylla ut och det blir därmed en hårdare mer hållbar kant.

På känt sätt i med fylld slang, klipp en massa rektangulära glasfiberbitar och sedan på med dubbla handskar för lite kladdjobb. Denna gången genade jag lite. Jag fyllde inte hålrummet med glasfibertrassel, istället fick det duga med förtjockad epoxi i hålrummet och därefter 4 lager glasfiber ovanpå. Då blev det så här:

Beslagen fick härda några dagar innan jag med viss möda fick ur slangbitarna. De satt mycket hårdare än tidigare gånger, sannolikt för att den gjutna kanalen blev mycket slätare tack vare den förtjockade epoxin. Fina kanaler blev det.

Sedan slip, fäste för lucklinor och till sist ett lager epoxi. Därmed är insida däck klart.

Främre luckskål

När främre luckskålen härdat några dagar bröt jag loss den från pluggen. Skålen hade fastnat i pluggen så jag fick skära sönder cellplasten för att sprätta loss undersidan. Men sedan lossnade det bra. Här håller jag på och dra bort peelplyn.

Trots att peelplyn låg underst och blivit helt dränkt i epoxi gick det utan svårighet att dra loss den. Det blev en fantastiskt bra yta. Inte ens ett märke kvar efter några tejpskarvar. Synd att det inte kommer bli mycket kvar av skålen på kajaken.

Sedan var det håltagning i skrovet. Täckte ytan med maskeringstejp så det finns något att rita på. Sticksåg först och sedan raspa, rita, raspa, rita osv till hålet var rätt. Jag använde några träklossar och en pinne att syfta med så skålen hamnar rätt.

Sedan limning med förtjockad epoxi. För att botten i skålen skulle limmas i ett plan och inte skeva tog jag inte upp luckhålet förrän efter limningen. Här sågas överflödet bort:

Att ta upp luckhålet efter limning innebär att man inte kommer åt undersida vid limning. Dvs det blir plastdroppar att ta bort efteråt. Med lucksarg på plats blev det så här:

Undersida renrensad från plastdroppar och med ett förstärkningslager, jag la också lite förtjockad epoxi i skarven mellan skål och däck:

Däcksdetaljer

Nästa steg är alla detaljer på däcket. Det är sittbrunnssargen, luckförsänkning, linbeslag, förstärkningar och så förstås slipning och glasfiber insida däck.

Först tog jag mig an sittbrunnssargen. Den blir 18 mm hög i bakkant och 20 mm framkant. Det är måtten som slutligen blev på Tippe och det fungerade bra till både kapell och tuilik.

Först passad i höjd och slipad till mjuk rundning.

Vitlim även här som synes ovan. På med en fläns och press i någon timme. Jag la några träklossar under flänsen i akterkant så den höll sig parallell med däcket.

Därefter renfräst på insidan med handöverfräsen. Strykmåttet inställt på 24 mm, ritat och sedan sågat flänsen med handsåg. Min japansåg med mjukt blad fungerar bra till sådan sågning.

Innan jag snyggade till det sista på sargen vändes däcket. Nu blev det en stund slipning av insida däck. Inte så noga. Slätt utan nivåskillnader men med lite repor kvar, men det gör inget.

En tunn epoxisträng längs den kvarvarande uppstående sargkanten lades för att fylla lite glipor mellan sarg och däck. Praktiskt att ha en kant så den förtjockde epoxin hamnar rätt. Sargkanten rensågad och nerslipad efter det härdat. Då blev det en helt slät övergång mellan däck och sarg utan några ojämnheter.

Slutligen runda av alla kanter och även överkant fläns. Därefter var stommen till sarg och fläns klar för alla lager glas som ska på.

Hålet till akterluckan härnäst. Det blir RWO-luckor. Jag försänker inte akterluckan men jag sätter en förstärkningsring i 4 mm plywood. Ringen fräste jag ur med handöverfräsen, kom ihåg att spara centrumhålet denna gång, det gör inpassningen lätt. Här ligger ringen ovanpå däcket:

Ringen limmades fast den med med vitlim och sedan fräste jag upp hålet. Tyvärr blev det alldeles för tajt. Att kanten ska förseglas med epoxi kom jag på för sent, så jag fick ta upp hålet lite. Med en sliprulle i borrmaskinen gjordes det.

När luckhålet var klart fick däcket en grundstrykning med epoxi.

Främre luckan ska försänkas. En skål behövs. Den gör jag i glasfiber och kolfiber. Först en plugg. Denna gång i cellplast xps300. Lite lättare att jobba med än den xps200 jag använt tidigare.

Jag fasar kanten i ca 40 graders vinkel. Tycker försänkningen blir snygg så. Det är inte mycket försänkning som ska till så drällpipar behövs inte denna gång.

Sedan laminering, 4 lager glas och ett lager kolfiber blev det. Provade att lägga en bit peel-ply underst, sedan ett lager glasfiber. Därefter kolfibern. Efterföljande lager glas är lätta att lägga, man ser tack vare kolfibern att det är genomvätt med epoxi.

I samma veva la jag också glasfiber insida däck. Kilarna jag klippte bort när utsidan laminerades räckte. Jag klippte jack i glasfibern vid sittbrunnen så den lägger sig bra ned mot kanten. Men jag laminerar inte ner flikarna. Det försökte jag göra på mitt första bygge, det blir inte bra. Istället ska jag lägga remsor som jag klippt diagonalt över väven. De är mycket följsamma och lätta att lägga snyggt utan särkilt många skarvar.

Jag laminerade ett lager på insidan, sedan tog det stopp. All epoxi jag hittils använt är resterna jag hade över från tidigare byggen. Resterna tog nu slut så nu måste jag skaffa mer epoxi innan jag kan fortsätta.

Bygga däck

Det fungerade bra att limma ribborna till skrovet med vitlim så jag gör däcket på samma sätt. Men först ska sittbrunnen passas in. Jag använde sittbrunnssargen för att måtta och rita lite kontrollinjer.

Sedan var det dags för ribborna. Jag började med ett antal i fullängd för att få mjuk böj längs relingen och bra övergång från fördäck till akterdäck förbi utsida sarg.

Träregeln markerar och håller emot där jag vill ha däcket helt plant precis bakom sittbrunnen. Plywoodbitarna jag sågade till är bra att lägga ribban i när lim ska strykas på.

Ribborna på fördäcket hyvlas lite på kanten så ribborna ligger dikt mot varann så vitlimmet biter bra. Det går åt en hel del tejp, men det funkar bra. Det blir bra tryck.

När det var några få ribbor kvar släppte däcket från två av mallarna närmast framför sittbrunnen. Det blev lite mer spänn i ribborna än vad lite spillt vitlim håller emot. Det finns ju inga klammer som håller ner ribborna mot mallarna. Jag fick ta några spännband till hjälp så blev det ordning igen. Här fattas sista ribban i däcket:

När sista ribban var limmad hade jag 38 bra ribbor kvar på hyllan. Dvs de två Paulowniaskivorna räckte gott och väl. Lite beror det på i stort sett obefintligt spill då jag byggde skrovet. Lite mer spill blev det vid däcksbygget för där behövde jag inte skarva så mycket. Två flaskor vitlim a 300 ml räckte precis till all limning.

Sedan var det slipning. Minst sagt enkelt. Nästan alla ribbor i nivå från början. Det blev slipning med bräda, först korn 40 och sedan korn 80. Därefer några varv med excenterslipen, korn 80 och korn 120. Efter några få timmars slipning var jag nöjd, det ser ganska ok ut:

Det blev inte lika vackert när epoxigrundningen kom på. Minsta sagt en orolig yta. Tur att jag redan från början bestämt mig för att täckmåla.

Glasfiber härnäst. Inget märkvärdigt, ett lager av den vanliga 163 g/m2 väven. Sedan valde jag att ta upp hålet för sittbrunnen och limma fast sargen. Jag gjorde det för att få mer som håller ihop däcket så det inte bryts av på mitten när jag vänder på det.

Insida skrov

Utsidan blev klar. Andra och tredje epoxilagret lades på utsidan utan överraskningar. Inga luftblåsor att fixa.

Jag lossade och vände skrovet. Insidan var i stort sett slät. Mest droppar av vitlim här och var. Så här såg det ut innan slipning:

Innerstävarna ska bort. Det blir enklare att lägga väven då tycker jag. Borra först:

Sedan fixa till med ett stämjärn:

När merparten av innerstävarna tagits bort var det slipdags. Excenterslipen fick jobba. Jag använde också sickeln en del, särskilt till att runda den kilformade ribban i slaget. Svårare att sickla Paulownia än gran. Med gran blir det tunna fina spån som tovar ihop sig till träull. Att sickla Paulownia flisar mer och lämnar efter sig en kornig hög, nästan lite sandaktig.

När jag var nöjd med slipningen var det dags för nästa förstärkning. Jag limmade dit en fasad ribba (triangel i tvärsnitt) insida längs hela relingen. Det ger tillräcklig slipmån senare då överkanten, särskilt vid akterdäck, ska rundas.

För att få så slät övergång som möjligt mellan fasad ribba och skrov sicklade jag kanten innan epoxigrundningen av hela insidan. Sedan la jag en mycket tunn sträng förtjockad epoxi vid alla övergångar från fasad ribba till skrov, dvs reling och slag. Epoxin sicklades därefter jämn. Sedan var det dags för glasfiber.

Det fungerar bra med klädnypor för att hålla väven på plats när den läggs ut och klipps till. Klädnyporna tar jag bort när jag plastar allt eftersom jag närmar mig med epoxin. Jag provar med en något tunnare och tätare på väv insidan, 110g/m3.

Jag upplevde det svårare att dra hårt med gummiskrapan på den tunnare väven, den vill gärna följa med mer än vad den tjockare gör. Det tog en stund men efter ett tag, och många blandningar med epoxi, så satt väven fast överallt.

Jag har lärt mig att hellre blanda några gånger extra och mindre mängder så jag inte riskerar att epoxin börjar sega innan den är utstruken. Efter ett tag blir gummiskrapan klistrig den med så då byter jag både den och handskar vid nästa blandning.

Efter härdning är det dags att skära rent:

Det som ser ut som översta ribban mot relingskanten är den fasade ribban. Om man tittar noga kan man se lite ljusare partier här och var i skarv mot underliggande ribba. Det är den förtjockade epoxin som fyllt ut lite ojämnheter.

Några skarvar och lite skavanker behövde fixas till innan den andra epoxistrykningen. Några få luftblåsor blev det, de tar jag hand om senare.

Jobbet med att ta bort innerstävarna är värt mödan. Bara pyttelite förtjockad epoxi behövdes för att jämna av. Så här bra blev det efter glasning:

Passade också på att lägga ett lager glas utsida sarg så den säkert håller ihop. Lite masketingstejp ser till att väven hålls på plats.

Utsida skrov

Plastprylarna plockades fram. Det var en del epoxi och glasfiber kvar efter Tippebygget. Det räcker i alla fall till utsida skrov.

Först grundning. Jag var orolig att ytan skulle suga extra mycket epoxi vid strykning men så var det inte riktigt. 90 g epoxi utstruken med gummiskrapa räckte till hela skrovet. Först var hela kajaken blank överallt. Efter en stund hade epoxin sugits in och en fläckigare, randigare och flammigare kajak har inte tidigare beskådats i mitt garage. Kom av mig så jag missade att ta en bild.

När grundningen härdat drog jag snabbt av ytan med sickeln och ett fint sandpapper. Det fanns plast i ytan överallt även om det bitvis inte såg så ut. Det fick därför räcka med en grundstrykning.

På med glasfiberväv, jag snålar inte på utsidan så det blir den vanliga, twill 163 g/m3 och ett extra lager på stävarna. Här syns hur träets ådring verkligen lurar ögat och får kajaken att bitvis se knölig och ojämn ut:

Paulownian ändrade markant färg när epoxin kom på, särskilt tydligt blev bitar där min skarv och träskivans skarv hamnade nära varandra. Här en ljus bit:

Och en mörk bit:

Helt klart är att om man tänker sig en klarlackad kajak i Paulownia behöver man sortera och välja ribbor noga så man får ett harmoniskt utseende. Jag ska täckmåla så för mig spelar det ingen roll.

Man behöver också hålla koll på vitlimmet. Om man har för mycket vitlim, eller en spilld droppe som sugits in så syns det. Det blir en ljus fläck, så här:

Jag har inte helt bestämt mig för kulör på kajaken, så därför har jag inget pigment i epoxin denna gång. Nu låter jag det härda ordentligt. Det gick inte åt mer epoxi än på mina tidigare byggen så grundningen verkar räcka. Därefter ska epoxilager 2 och 3 på. När lager 2 lagts brukar luftbubblor, om det finns några, synas bra.

Slip och ytterstävar

Nästa moment är slipning. Detta är första gången jag slipar ett skrov som inte är dränkt i epoxi. Helt klart angenämt. Slipningen gick fort. Mestadels med slipbrädan. Men jag hade inte fått ribborna slätt på ett par ställen så där fick bandslipen hjälpa till lite. Försiktigt förstås, papper med korn 120 tar bra det med i en bandslip.

För att slipa kanten rund gjorde jag ett enkelt verktyg så sandpappret hade bra rundning. Först ett par drag med hyveln på kanten för att få bort det mesta, och sedan slip med verktyget för mjuk rundning. Det syns på sandpappret i bilden var det tar mest.

Ytterstävarna blev två ribbor ask. Här är en bild på limning av innersta ribban. Vitlim denna gång. Funkar bra när ytorna är helt släta. Det fanns inga ojämnheter denna gång. Återigen kom sickeln till användning. Skrapade stäven med sickelns kortsida liggande nästan platt, dvs plant o skarpt ända ut i kanten.

Ytterstävarna hyvlades först och slipades sedan runda. För att få dem helt jämna med skrovet fungerade sickeln alldeles utmärkt. Till sist slipde jag av skrovet med excenterslipen, först 80-papper och sedan 120-papper. Nu är det inte många öppna porer i träet kvar.

De få spillbitarna som fanns från skrovbygget sågades i korta bitar och användes till sittbrunnssargen. Jag gör sargen i trä denna gång. Här är det häftat. Jag la en sträng smältlim ovanpå och justerade medans limmet var varmt så ribborna ligger slätt. Här blir det limning med epoxi så småningom.

Dags för plastjobb!

Skrov limmat

Så sakteliga växer skrovet fram. Det behövs tillräckligt med material i vinkeln mellan sida och botten så det går att runda kanten. Ritningen föreslår att man antingen vinklar en ribba eller spacklar epoxihålkäl på insidan. Det gjorde inte jag, istället lät jag sidoribban gå förbi slaget en bit. På insidan limmades en trekantlist.

Sedan hyvlades kanten ner. Det var lite pyssligt att få till rätt rundning i längsled men när det var klart kan bottenribborna läggas ut över slaget och hyvlas till passning.

För att hyvla med rätt lutning för en tajt passning använde jag en styrribba som hjälpte mig luta hyveln i rätt vinkel.

Sedan var det dags för de knepiga ribborna, de som är närmast kölribban. Det är mycket passning med dem, särkilt när det ska finnas pressytor för vitlimmet i för och akter.

Efter ett tag var de på plats och bottenribborna kunde läggas. Bottenribborna är enkla att få dit eftersom de ligger slätt. Det räcker med tejp för att hålla press i ändarna medans limmet torkar. Kanten hyvlas på ett ungefär allt eftersom. Nästan klart:

Den första limtuben, som står upp och ner i bilden ovan, är tom. Den räckte nästan till hela skrovet. Sågjiggen för snedlaskarna syns också, jag skruvade fast den i änden på byggbordet.

De sista ribborna har nu limmats. Här är skrovet från aktern:

Och från fören syns hur skarpt slaget är innan rundning:

Ribborna kommer räcka. Jag har gjort slut på knappt hälften av ribborna nu. Paulownian är lätt att jobba med. Porös, enkel att bryta av, men stark i längsled så det ska nog bli bra. Paulowniaskivorna var stavlimmade, några ribbor var det för dåligt trä i så några få meter ribbor behövde kasseras.

Nu ska det bli slipning och limning av ytterstävar.